lindaceciliasundin

Känner jag efter för mycket? Är jag för känslig? Jag vet inte.. vet inte vad de är med mig som gör att jag är så känslig.. Jag kan titta på en person som jag tycker är underbar och en fin männíska å komma på mig själv att jag börjar gråta.. Jag tänker: va lycklig jag är som har denne i mitt liv..
Jag kollade tex på en film ikväll som jag grät rakt igenom nästan för att den var så fin.. En annan jag pratade med hade inte gråtit en enda gång..
Jag läser Malin Berghagens blogg varje dag, och för en stund sen när jag läste den så kommer jag på mig själv fälla tårar vilket händer nästan varje gång jag läser den.. Just för att jag tycker hon är en underbar människa.
Jag känner igen mig i hennes sätt att känna för vänner, föräldrar och familj..
När jag ser hennes mamma känner jag samma sak, vilken underbar människa..
Och vad jag känner när jag ser eller hör hennes pappa behöver jag inte tala om här, för det vet alla...
Men va inte många vet är varför jag alltid haft Lasse som idol..
De började ju när jag var ca 5 år gammal.. De var nåt där också med hans sätt att beskriva saker och uttrycka känslor för sina barn och sin familj och vänner.. Det var mer personligheten från början, sen även hans låtar, framförallt texter..
Jag har försökt förklarat för vänner om varför, men de är svårt att förstå. Man måste nog vara lite speciell som person, lite som jag för att förstå.. Man kan ta sig igenom svåra stunder genom musik, genom en idols låtar eller texter.. Och tro mig, Lasse Berghagen har hjälpt mig igenom mycke mycke mycke bara genom just musik och gamla vhs inspelningar jag hade.
Lasse överröstade med trygghet mycket höga skrik, hårda ord från nedervåningen när jag var liten..
Eftersom ja är ett sladdbarn så flyttade mina syskon ut tidigt och då hade ja lasse när jag var ensam el rädd el ledsen :)

Hur som helst så kan jag bli trött på mig själv för att jag känner för mycket, för starkt.
Det blir tungt många gånger..

Jag kan börja gråta när jag tänker på mina föräldrar bara för att jag älskar dom så mycket, för att dom är så underbara.. För att dom 2 är mina bästa vänner och varandras bästa vänner.. Att trots att dom skiljde sig hade jag turen att få 2 separerade föräldrar att vara bästa vänner.. 
Jag kan även börja gråta för att mina syskon är de bästa som finns på jorden, att vi inte EN enda gång bråkat eller varit osams på nåt vis (visst, min bror har skällt på mig tills han nästan spricker ut i gråt, men bara pga oro och omtanke, för att han varit rädd om mig när jag var ung och dum) och att jag älskar dom för att dom gav mig mina änglar, mina syskonbarn, som gör att jag kan vakna på morgonen med ett leende på läpparna..
Att fått varit med å sett dom tagit sina första steg, hållt dom i famnen, tröstat, för att senare bli ens bästa vän. Det mina fina.. Det är riktig äkta kärlek..

JAG OCH MIN BRORSDOTTER JOHANNA FÖR 20 år SEN..


MINA BRORSDÖTTRAR MATILDA OCH JOHANNA NU :)

Vackert..

Nä nu måste jag försöka ta mig samman och sova, ska upp tidigt och jobba imorgon..
Såhär flyger jag iväg med känslor varje kväll..
Ligger å tänker och har massa kärlek i kroppen..
Älskar er..