lindaceciliasundin

Sitter hemma hos Jennsan och Fredrik, vi ska ha lördagsmys :)
Väntar bara på att Fredrik ska komma hem från biljardträningen.. Han e grym, han ska tävla imorgon också :)
Idag har jag bara legat hemma med ryggont.. Har fortfarande sjukt ont, men Jenny ska försöka hjälpa mig snart.. Önskar allas våran ängel Lotta Wedin (Fredriks mamma) vore här nu.. Man blir lite nervös, speciellt när jag tappar typ andan i vissa rörelser..

Har lite svårt att förstå varför jag inte kan få skriva hur jag känner i min blogg, varför jag ska behöva lägga ut namn här.. Det är precis det jag inte vill.. Vill bara lägga ut namn när jag har nå possitivt att säga.. Pga att jag älskar mina vänner.. Men jag behöver ändå skriva av mig här, de är därför jag har denna blogg.. För att skriva har alltid varit min grej för att få utlopp för känslor, eftersom jag alltid haft svårt att säga ifrån, att säga nej.. Eller tala om när jag är ledsen och besviken.. Som alla vet så har jag även svårt att be om hjälp eller be om tröst..
I sånna lägen är jag så glad att jag har Jenny som ser igenom mig och märker direkt när de är nåt, som tvingar mig att prata..
Och säger jag va som trycker mig, säger hon alltid, Linda jag vet, du behöver inte säga nåt för jag har redan förstått..
Sånt är så underbart..
Och den som kommentera detta i mitt blogginlägg igår känner inte mig, har ingen aning om hur jag funkar.. Och jag tycker inte det är någon skillnad på dig och mig.. Samma sak som jag inte satt ut namn igår, så skrev du ett anonymt inlägg.. ha.. va e skillnaden..
Sluta läs min blogg om jag är så dålig.. Tack!!

Ända sen händelsen i min lägenhet i maj har inget varit sig likt..
Många försvann utan att ens fråga hur det kändes att vara där ensam..
Ingen förklara riktigt att dom inte vela vara där pga det.. Själv har jag ju tagit åt mig å trott att det varit mitt fel eftersom alla försvann..  Att de var mitt fel att min granne råkade vara en galning..  Att jag borde anat oråd..
Jag tänkte hela tiden att om det inte vore mitt fel skulle dom väl bjuda hem mig till sig då...så slapp vi vara här men ändå kunna umgås..
Johanna frågade mig gång på gång om jag vela komma till henne, och hon var hos mig flera gånger.. Sanna med fast hon hade anledningar att inte våga det.. De är det som jag minns mest nu när jag tänker tillbaka.. De känns som mitt minne och min värld varit tomt i 4 månader..
Jag anklagar ingen speciell nu, utan jag vill bara få fram att inget har varit sig likt efter det som hände och att jag inte varit mig lik efter det..
Vill så gärna vrida tillbaka klockan å få bort den där skiten...
Han tog så mycket från mig, och jag hatar han så innerligt för det..

Äh nu flyter allt iväg här igen..
Nu ska jag umgås med mina fina fina bästa älsklingar Jenny och Fredrik..

Puss och kram älsklingar..