Untitled.... ;)
Fredagkväll då och inte mycket har stått på schemat idag.. Jobbat, duschat och tittat på Tv, på lets dance då såklart.. Gillar ju det programmet starkt jag.. Karin har varit här, hon åkte precis..
Jag borde väl lägga mig ner och försöka somna eftersom jag ska jobba imorgon igen, men jag känner inte för det riktigt än :)
Sitter här och lyssnar på lugna favoriter och inspirationen att skriva bara flödar i mitt huvudet, men jag har blivit så feg på sista tiden. Feg att skriva och uttrycka mig ordentligt.. Det brukar jag aldrig vara..
Stänger inne en massa.. Men det kanske är just för tillfället bara, men tanke på att jag de senaste tiden haft massa konstiga känslor och varit förvirrad..
Men jag kan säga att en stor del av förvirringen är utredd nu, men allt är långt ifrån på plats. Det är fortfarande en och annan pusselbit som saknar sin rätta plats..
Men nu känns det iaf som att jag har båda fötterna på samma ställe iaf..
Jag brukar alltid veta och vara säker när det gäller känslor, men på senaste tiden har jag varit otroligt känslig på många olika plan vissa stunder och vissa stunder helt känslomässigt iskall, och inte brytt mig det minsta.. Skumt..
Är det så att om personen i sig försvinner, så försvinner känslan för denne på samma gång?!
Isåfall kan ju inte hjärtat ha styrt alls.. Då är det ju bara hjärnan och förnuftet som styr.. eller?!
I mitt fall så har hjärtat alltid haft den största makten över mig, i alla år.. Förnuftet har nog aldrig funnits riktigt i min värld, och jag antar det är det som varit det största problemet..
Med tanke på (tillbaka till skräckexemplet igen då) de senaste valet mitt hjärta gjorde innan Richard dök upp för 10 månader sen, och hur jag stod ut me det i 3 år.. Det plågar mig så mycket, det förföljer mig.. Att jag var så dum, så dum att slösa bort 3 år av mitt liv på någon som kom att sluta betyda något alls, som bara gör mig förbannad, för någonstans har det ju funnits med mig från första början, att det var nåt stort fel och att det bara skulle leda till problem och olyckar.. När tom hans bästa vänner sen barnsben varnar mig och tar min sida.. Aja, jag vet att det är dumt att ångra sig, för det går inte att ta tillbaka, men det suger ju.. 3 värdefulla år!!! =) =) Åren är viktig när man har åldersnoja, det är väl det allt sitter i tänker jag, att jag har åldersnoja.. Ibland stannar jag upp och blir alldeles iskall när jag kommer på att jag är 29 år .. brrr, hemskt..
På tal om hans vänner, så ringde Erik mig häromdagen och vi pratade länge, och det känns så bra.. älskar våra samtal.. Känns underbart att vi är vänner.. NI SER!! TITTA där kom de nåt positivt ur det här.. Jag vann ju en supervän iaf.. haha..
Hur som helst är Richard en 24karats guldklimp när man jämnför.. Ja utan några jämnförelser också såklart!!
Jag ska gifta mig med han, och skaffa bebis..
Namnet på vårat blivande son avslöjar jag inte, så ingen snor det från oss :))))
Its top secret..=))) haha..
Näe, nu börjar jag svamla runt känner jag, lika bra att krypa ner ändå.. Är trött känner jag..
Vill passa på å tacka Linnea, Helena, Natalie för att ni är så bra och goa vänner.. Ni är toppen.. Me like :)
// I can feel it comin in the air tonight..
Linda
