Softish..

Jahapp!!
Vad händish?! nja inte mycket.. just nu..
Nätterna tog jag mig igenom med nöd å näppe.. Sjukt jobbigt är det, man känner sig helt utanför världen.. känner sig som de mest osociala människan som finns..
Fredrik kom som en räddande ängel på måndagen efter jag sovit några timmar efter sista natten..
först var vi ner å fika med Nathalie å brudarna, för jag skulle egentligen leka med Nathalie den dagen :)
Sen var vi bara här hemma å prata prata prata prata å drack kaffe, drack´kaffe, drack kaffe och rökte rökte och rökte lite till..
Alltid när jag å fredrik umgås slutar det med kaffedarr och halsbränna :)
Men å andra sidan är de ju alltid värt det.. En sån fin vän han är och det är så grymt skönt att prata med han.. Men tyvärr lånar jag inte ut han! :))
Tack vännen, den dagen är uppskattad..
Vid 22 åkte han hem till Söderhamn igen och jag la mig å kolla på film..
Imorse kom mamma syster och barnen kl 9.. Upp å hoppa Linda!!
Vi käkade frukost och sen åkte vi till valbo.. Handlade examenskläder åt töserna.. Sååå fina dom blev!!
Efter denna shoppingtur åkte vi hem hit å laga mat å åt tillsammans innan dom sen begav sig hem..
Alla lämnar mig för Söderhamn!! Taskigt :) Vissa lite mer norrut än söderhamn då förstås..

Jag saknar han!! Jag vill så mycket! Vill ha han här så det värker i hela kroppen!!
Sjukt!!
Jag flyttar från Söderhamn till Gävle för kärlekens skull.. För att komma närmre han! (inte bara dörför förstås) Och sen när det visar sig inte vara de bästa valet så inser jag, men vafan Gävle är ju min stad.. Jag vill ju verkligen stanna här, trivs som fisken i vattnet och älskar mitt jobb och mina vänner här..
Näemen vad gör Linda då?? Jo träffar en kille från Sundsvall.. Och faller...
Bra där!!
Kunde jag inte gjort det när jag bodde i Söderhamn då!! Då hade de ju varit lite närmare..
Fast tack gode gud egentligen.. Då hade jag väl blivit kvar där..  Hua hemska tanke..
Men förstår ni?! Va knäppt de kan bli..

Näe nu ska jag kolla på lite OTH och Gossip..
Försöka hitta en lösning på saker å ting!!

I would walk 500 miles...
XOXO / Linda Cecilia terror Sundin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0