lindaceciliasundin

Tänkte försöka skriva lite mellan varven.. Håller på å hänger å viker tvätt.. Spyr snart på den..
Tog fel på tvättiden sist, så jag har fått vänta lite längre än vanligt, så dåligt me tvättider här nuförtiden..
Jag har ju en förmåga att riva ut hela garderoben när jag ska ut på krogen i vild förtvivlan, och sen får jag noja att jag måste tvätta dom bara för det =)
Plus att jag tvättat åt Jenny med för hon e inte hemma... Så jag har det jätteroligt just nu..
Är inte alls på toppenhumör heller.. Det är nåt som tynger mig.. Men jag kan inte sätt fingret på vad det är.. Har varit såhär i en vecka nu..
Det var hur bra som helst i helgen när jag hade syster och barnen här.. Men så fort dom åkt igår kände jag av det igen..
tokjobbigt..
Sen funderar jag fortfarande på varför jag alltid blir bästa vännen?!
hur många är det som är så bra kompisar med sina ex och gamla kärlekar? Inte många, som jag vet iaf..
Men jag!!
Jag kan va hur jävlig som helst, göra otroligt dumma saker, men ändå kan dom inte släppa mig..
Om de bara vore en då.. Men jag är skitbra vän med alla mina.. ja förutom en men de beror nog på att han bor för långt bort..
Ofta om jag blir intresserad av någon också, så slutar det med att vi blir vänner..
Det är nå fel på mig!!
Blir det lite för seriöst, går jag ut.. blir full och gör nå dumt..
Rickard sa att det är för att jag är för snäll och omtänksam och så bra att prata med..
Ja visst, så kanske det är..
Men ni ska veta att även om vi gått vidare å inte har nå känslor kvar för varandra (nu pratar jag om alla) så känns det ändå lite skumt iblsnd att lyssna på deras.. de blir lätt att man tänker: jaha, varför gjorde han inte så när han va med mig.. Varför var han så elak på mig och så snäll mot henne..
Nån som förstår mig? vad jag menar, hur jag tänker...
Men jag vill inte gnälla heller, för jag älskar mina pojkar jättemycket, och vill inte leva utan dom i mitt liv :)

En annan grej som trycker mig är Anders... Om ni bara visste hur mycket jag saknar han...
Kom på mig själv i fredags på heartbreak att jag kollade efter han.. Alltså än idag kan jag få för mig att han lever och ska dyka upp på heartbreak.. kollar efter den blåa skjortan som han var så snygg i :) Den kommer jag aldrig nånsin glömma.. Blir så ledsen när jag inser att jag aldrig mer får krama han, prata med han, skratta med han.. Ibland hör jag hans skratt så verkligt att de känns som han sitter nära mig..
Jag sa så många ggr att den där motorcykeln skulle ställa till det..
Anders var den snällaste, goaste man kan tänka sig... "lilla Sörling"
Han var den som alltid ställde upp..
Kommer det alltid att göra såhär ont?!
Ger er låten som dom spela på hans begravning..
Så grymt bra och fin.. Lyssna å njut.. Ni som kan..
För jag kan inte lyssna på hela.. Det går en stund, men sen får jag panik och börjar gråta..
Åhh herregud, tårarna bara sprutar på mig.. Det går inte..
Jag skulle kunna jag vad som helst för att få han tillbaka..
Måste nog åka hem till Söderhamn och tända ett ljus på graven i veckan..
Han skulle ha fyllt år nu på lördag på alla hjärtans dag!!
Näe usch nu måste jag fortsätta med tvätten så jag får tänka på nå annat!!

Förlåt.. det vart ett deppigt inlägg de här, men jag kände mig tvungen att skriva av mig lite..
Puss Kram Godnatt
  
                        LOVE



Martin Kagemark!!
De e han vi vill se på lördag :)