lindaceciliasundin

Träffade på han imorse igen.. Nu är det andra gången på kort tid som vi möts..
Vi har inte setts innan på 2 år.. Det sista jag hörde från honom innan var då min mamma ringde mitt i natten å sa att han ringt henne å bett henne be mig ringa upp han. Han var på sjukhuset å hade blivit rånad och knivhuggen..
Av alla människor ringer han mig.. trots allt som hänt, men sen hördes vi inte mer..
Varning nu mina kära läsare, för detta inlägg kommer bli djupt och jag kommer skriva mycket jag inte är stolt över alls, men för att ni ska förstå behövs det nog.
Han är den snällaste, underbaraste, galnaste, roligaste och mest omtänksamma vän jag haft.. Vän är ett milt ord för oss, vi var mer än vänner på gott och ont..
Han ställde upp på mig på ett sätt jag inte trodde en människa kunde.. Han var en sån som inget var omöjligt för kändes det som..
Vi var inte klok kan jag säga.. Vi fick lov att sluta umgås, för det livet vi skapade höll inte.. Och hans nuvarande flickvän tillåter oss inte att träffas heller,  inte ens prata tror jag.. Och jag klandrar henne inte... Jag förstår henne..
Livet var bara en fest för oss, jag tror vi festade minst 5 dagar i veckan.. ibland tom sju dagar..  Vi hittade namn och anledningar till alla dagar som ursäkt för att festa.. det var namn som måndagsmingel, tisdagsklubben, lilllördag, toktorsdag och sen fredag och lördag och skyllpåångestensöndag.. Okej, det var inte bara han och jag, utan vi var ett helt gäng och vi hade himla roligt.. Men sunt?? nej inte ett endaste dugg.
Vi kunde inte ha några hämningar när vi var tillsammans..
Ska ta några av dom lite lindrigaste exemplen.. Jag var tillsammans med Daniel och vi var på blue heaven (krogen som vi BODDE på) Och jag och "han" (vill inte skriva hans namn av respekt för honom) drack väl mest av alla.. Jag frågar de andra vart Daniel tagit vägen och dom säger att han gått hem.. Jag frågar varför och dom säger: men Linda förstår du inte det, du satt och hångla med "han" framför ögonen på honom.. Och det jag säger är Oj då!! Som om inget hänt så sov jag med "han" hemma hos Maria.. Vaknar dagen efter och känner att de jag gjort var så himla fel men att jag ändå vaknat så rätt..
"han" hade en räkning från krogen på mellan 25-40 tusen kronor varje månad (han hade pengarna men ändå)
Jag däremot hade ju ingen sån inkomst så min lön tog ju slut direkt.. En morgon då jag och "han" vaknade upp hemma hos mig så var elen avslagen när jag skulle göra mig ordning för att åka till skolan i bollnäs.. Väckte honom och sa: jag åker nu men bara så du vet har jag ingen el.. han säger: Linda, har du inte betalat elräkningen? Nej den har vi druckit upp och kissat ut..  Senare på dagen ringer han och säger: Nu har jag varit ner på söderhamns energi å betalat elen åt dig.. Tack. festar vi ikväll? Japp!!
En annan morgon då jag ska kliva på bussen till bollnäs (ja jag skötte skolan exemplariskt trots allt) så funkar inte mitt busskort, så jag går tillbaka till han å säger att jag inte kan åka för mitt busskort.. Han ringer ett samtal till resecentrum och säger att en tjej kommer å hämtar ut ett busskort i hans firmanamn.. och så blev det varje månad! Han dömde mig inte ens liksom!!! Det var väl det som var så himla farligt, att jag kunde fortsätta så. Med han vid min sida visste jag att allting löste sig!
En kväll skulle jag fira min Magnus födelsedag på en krog och jag skulle träffa hans föräldrar för första gången.. Det var jättebra, precis som jag drömt om att det skulle vara.. Jag var lycklig och kär.. "han" och hans flickvän kommer dit senare.. Fråga mig inte hur och varför, men det slutar med att jag sitter gränsle över "han" och hånglar framför Magnus föräldrar och syskon :( och hans flickvän står i baren bakom oss.. Där har ni anledningen att "han" inte får träffa mig..
Sånt hände hela tiden.. Just den gången var första och sista gången jag såg min bortgångna vän Sörling arg på mig..
Gjorde dom dummaste grejerna tillsammans med "han" men ändå är han den person som jag haft roligast med och som berört mig mest.. Som jag saknar än och förmodligen alltid kommer att göra.. Man slutar inte älska någon bara för att man slutar ses..
Mycket hände under den här tiden.. Varje gång jag var bakis på sluten fick jag så sjukt ont i ryggen.. Jag minns att Johan alltid fick massera mig och till slut sa han, Linda det här är inte ryggen, det här är njurarna.. Äh sa jag och skakde av mig vad han sagt men till slut gjorde de så ont att jag inte kunde stå eller sitta och bara grina.. Johan och Perra lessna och slet med mig på akuten, där tog dom massa tester och jag fick ett brev där det stod: dina levervärden är mycket förhöjda pga din alkoholöverkonsumtion och slutade jag inte dricka som jag gjorde skulle jag behöva få gå på dialys innan årets slut..
samma dag jag fick svaren var jag på samma vanliga ställe och alla festa och jag öppnade en öl vilken Johan slet av mig och frågade om jag inte var klok!! Jag blev Linda ledsen och började förstå lite..  Jag var alltså 25år med leverskador.. I samma veva hade nån el några av mina vänner ringt och anmält mig för att festa för mycket till socialen, så jag blev tvungen att börja på ventura rehabilitering.. Hej jag heter Linda och jag är alkoholist.. NEJ TACK det var inget för mig.. Jag vägrade säga det!! Jag var inte det.. Jag var bara en tjej med för dåligt självförtroende som gillade att fly in i en värld där jag vågade vara den jag vela.. Som tyckte att allt handlade om att ha så kul som möjligt.. Tack vara att jag kommit in på skrivarlinjen behövde jag bara gå 2 ggr på detta hemska ställe.. Att skriva var ju min dröm..  Hur som helst skärpte jag till mig..  Hela den här historien jag nu berättar handlar om att tillsammans med "han" släppte alla hämningar och allt var livets glada dagar utan ansvar, och att jag nu träffat på honom drog upp så mycket minnen.. Att jag så gärna vill ha han i mitt liv men vet att det är för farligt.. Vi har båda 2 förändrats så mycket men vem vet hur vi skulle bli om vi kom ilag igen.. Det gör ont att man känner att man tycker om så mycket men att inte kunna träffas för att det bara blir tok, att man inte kan styra det.. Kanske alla har en sån person som man tappar fattningen med, tid och rum och all vett och etikett.. Men kanske dom personerna vi är idag inte alls skulle passa för varann, eller skulle ha kul tillsammans..
Hur som helst... Jag tog nya prover då jag bott i Gävle i ett år och min lever var helt återställd =))
Nu har jag bott här i 5 år och är nästan olagligt lugn och städad, haha..
Jag har nu berättat mina pinsamma historier för er.. Sånt jag inte pratat mycket om alls..
Men nu känns de så långt bort att det inte gör nåt..

Nu ska jag Göra lite te och kolla på lite big brother =) men först ska jag ringa min kära mamma!! Har nyss pratat med henne, men jag måste ringa igen.. :)
I helgen kommer Rickard hit till mig.. Gamkatta..
Det blir skojsigt..

Lägger in en passande låt till detta inlägg :)


HERE YOU COME AGAIN, LOOKING BETTER THAN A BODY HAS A RIGHT TO :)))))